~ L I N D A E M E L I E R O S É N ~

Det tar sig det här, ett nytt inlägg redan efter 8 dagar!!

Kanske beror på att jag har gett mig själv "utegångsförbud" då jag vaknade i morse tokförkyld. Näsa, öron, bihålor gör sig påminda över att de existerar & att jag har ett par viktiga dagar framför mig med jobb, så jag vill inte bli sjuk nu. Så jag har tvingat mig att ligga i soffan läsa skvallertidningar, modetidningar, sportbladet, slökolla alla serier som går på tvn hela dagen! Inte riktigt min grej om jag ska vara ärlig. Jag smet faktiskt till kupolen en snabbis bara för att kika ännu en gång på alla höstkläder, Jag bara älskar det, mode & inspiration. Helst av allt hade jag velat träna, hade ett inbokat träningspass på cykel idag med Stina egentligen, men insåg i natt när jag vaknade att det aldrig skulle fungera med denna förkylning. Såhär sitter jag nu med ett kaffekopp & tittar på Americas next topmodell.

LEDIG dag skulle man verkligen kunna kalla det. Lite för ledig ;)

Jag har kommit på mig själv att så fort jag kommer hem till lägenheten slår jag på musiken. Musik från morgon till kväll, jag bara älskar det. Jag är en riktig allätare & blandar hejvilt.

Just nu lyssnar jag ihjäl mig på låten " somewhere with you"  av Kenny Chesney. En låt jag hittade av en slump när jag letade efter en annan. Kanske inte den mest glada låt men den fastnade direkt på hjärnan & jag gillar melodin i den. En annan artist som jag för stunden lyssnar rätt intensivt på är Bruno Mars. Denna kille vars röst tar vilka toner som helst & gör dem till något så unikt att man inte kan sluta drömma sig bort. Tänk om man hade haft en ynka känsla för det där med toner. Jag tror helt seriöst att jag är tondöv, men det struntar jag mer än gärna i.

 

Nog om det, på lördag stänger vi igen portarna för sommarsäsongen på farmen & det ska faktiskt bli skönt.

Tid för lite semester. Att få fundera på utveckling, utvärdering, framtiden. Gärna sittandes & under några varma koppar kaffe. De har man inte haft möjligheten att göra de senaste månaderna direkt. Kallt kaffe hör väl till vardagen & lunch på stående fot i princip ;) Så idag är det ca 2 veckor till jag tar bilen & beger mig hem till mitt Småland! Några dagar i hängmattan gör mig nog gott. Det här låter nog konstigt, men jag längtar efter att få klippa gräset! Jag vet iaf en som kommer bli glad när jag kommer hem- pappa! Då vet han att han slipper klippa det på några veckor!

För mig är det frihet & avkoppling att gå runt med den dära "mackapären" & filosofera lite. Dessutom blir det ju en del träning & det är nyttigt säger de som vet ;)

 

Har inte hunnit med så många fler träningspass sen sist. Vatt ett löp pass i mellsta i onsdags. Ett kort men intensivt sådant. Jag pressat upp intensiteten & hade ett högre tempo & det roliga va att det kändes bra ända fram till mål. Då va jag helt slut!  Men benhinnorna sköter sig. Har väl varit knät som protesterat lite sista veckan. Tror det har att göra med att jag har haft en infektion i kroppen. Trött & sliten helt enkelt. Men bara att lyssna & vila när den säger till. Så när förkylningen gett med sig ser jag fram emot några härliga höstrundor i spåret innan det är dags att tacka för denna utesäsong & checka in på gymmet igen & bygga upp kroppen igen inför nästa utesäsong. Galet att jag faktiskt kan träna året runt igen! Så fantastiskt härligt. Man får helt enkelt anpassa sig efter vad man kan göra.!

 

Hittade denna roliga bild med glimten i ögat som togs under sommarens photoshoot för vår glassreklam på farmen ;) ( dock inte denna som användes)

Tur man har ett jobb där man får äta glass hela dagarna ! ;)

Så nu ska jag ladda för morgondagen som kommer bli en mycket spännande dag! Nästa gång jag skriver kommer jag kunna  berätta om dessa dagar som säkert bjuder på nya erfarenheter, människor & förmodligen lite spänning!

 

Massa KÄRLEK till er från en krasslig men glad Linda

 

Sommar, sommar & sommar! Som man längtar efter denna årstid varje år. Man tänker att nästa sommar ska jag göra ditt & datt, ska bli bättre på ditt & datt & innan hösten kommer skall jag ha iaf ha gjort ditt & datt. Nu som varje gång står hösten & bankar på dörren, luften är frisk & hög ( & för den som älskar att träna är det den absolut bästa perioden att göra det nu september & oktober innan allt regn & rusk kommer,) & man inser att man vare sig hunnit att ditt & datt!  Jisses tiden bara springer iväg, & det går fortare för varje år inser jag. Skämt och sido så känner jag faktiskt inte riktigt den paniken som jag ovan beskriver, men av någon anledning så tycker jag att sommaren är alldeles för kort. All turism & semesterfirare begränsas såfort, startar i juni & slutar redan i mitten av augusti. Hallå september då som är så vackert, varför vill ingen utnyttja den vackra månaden till att turista i vårt fina avlånga land. Att sitta ihopkrupen under en filt med en kaffekopp & titta ut över vattnet en härlig höstdag/kväll & njuta av  solnedgången är ju minst lika mysigt som att ligga på stranden & lapa sol.- Iaf i mina ögon. Så jag är otroligt tacksam över att ha semester september & oktober likväl som april & maj. Sommaren hinner man ju trots allt endå njuta av kvällstid med sol & kvällsbad för den som känner för det. Aja kanske bara att inse att man har det ganska bra trots allt.

 

Så här är vi nu, 19 augusti, 11 dagar kvar av sommarsäsongen på strutsfarmen. Åh vilken säsong det varit. Kunde knappt drömma om detta när vi la planerna i höstas eftersom förra årets säsong va en riktig pangsäsong. Svårslaget trodde nog många, men det finns alltid ett men, ett litet men som jag älskar att bräcka! ;)" If you can Dream it, you can make it" är mitt ledord, så inga mål är oslagbara det kanske bara tar lite längre tid vissa gånger. Värt att vänta på kan jag tycka. Men nytt rekord igen & jag summerar dessa tre månader med : glädje, svett, smärta, skratt, laganda, fokus! Vilket team jag har omkring mig. Vilka underbara personer som kommer tillbaka år efter år & bara öser. Ni vet vilka ni är & jag blir lika glad varje gång ni säger att ni lär er otroligt mycket av mig, att jag bidrar till ert vuxna liv, att min personlighet är något som ni ser upp till. Sånt får mig att gråta, ja ni vet ju, men ni gör mig så otroligt glad! Jag kämpar varje dag med att få er att trivas, lagandan är absolut den viktigaste pusselbiten i mitt tycke. Man måste vara en lagspelare, att kunna få med varandra på samma tåg, allt annat kan man lära sig under tiden. Men att lyckas hitta er guldkorn som älskar att vara lagspelare & bara ösa, är för mig det absolut bästa resultatet. Då trivs man alla på sin arbetsplats, & det är därför det har gått så himla bra för oss. Alla drar sitt strå till stacken & trivs med det man gör.  När alla kommer till sitt jobb på sina lediga dagar för att man saknar sin " familj" säger ju en del om hur trevligt det är! Därför är det extra jobbigt att säga hejdå nu som vi gjorde förra veckan. Tårar,  tårar & ännu mer tårar. Att säga hejdå är det jobbigaste jag vet.

Jag kan verkligen inte det, jag bara grinar & får panik. Men det bästa är att jag vet att vi ses alla snart igen. Alla bor ju i landet & har sina rötter i Dalarna så ett besök emellan åt blir det garanterat. Fina underbara vänner !!

 

Så i mitten av september tänkte jag checka ut för lite välbehövlig semester. Är faktiskt ganska trött, har ändå haft mer ledigt än någon annan sommarsäsong tidigare. Men nya rekord innebär hårdare slit, vore kanske konstigt om man fortfarande kände sig fräsh. Då hade jag nog fått skämmas! :)

Kommer ta mitt pick & pack & lämna Dalarna & tuffa hemåt igen några veckor.  Småland är så efterlängtat & få kramas med mitt lilla hjärta som väntar där hemma på mig. Älskade Mizzan som tyvärr inte kunde hänga med mamma & pappa upp hit nu senast i början av augusti.

Har ju som tidigare nämnt fantastiska underbara fina päron som åker land & rike runt till mig. Har alltid gjort & kommer alltid göra. Jag är er evigt tacksam. Allt från träningar från barnsben till stöttning i livet. Ni finns alltid där för mig <3

 

Bortskämd har jag också blivit senaste månaderna. Bror va upp & hälsade på några dagar i juli när han ändå simmade Vansbro simmet. Underbara lillebror. Inte nog med det va  min fantastiska guldvän Jessica & hennes underbara sambo Alexander  upp med barnen bus & hälsade på i början av aug. :) Tänk att ni åker 60 mil för att få träffa mig, jag tycker det är galet. Men ni svarar alltid så klokt- du hade gjort detsamma & det vet jag med mig att jag hade gjort. Men jag är så otroligt glad att ni finns & att vi alltid har haft den vänskapen & kommer alltid ha den, att man bara finns där för varandra no matter what. Trevligt va det verkligen, men tiden hade gärna fått stå still några dagar till! ;) Snart kommer jag hem & tänker besöka er i ert nya hus mer än en gång kan jag lova. jag kommer följa ert nya projekt med spänning.! :)

Fick även ett glatt samtal från min andra bästis Anna igår. - Tänk vad mycket vi har diskuterat med åren, allt från matteproblem till killar & nu jobb & livet. :) haha jisses vilka tider vännen !

 

Två lediga dagar väntar, ska försöka njuta av dem till max. Långfrukost med min bästa vän Jessica står på schemat imon bitti. Att sitta & äta långfrukost med en kaffe & prata massa skit är svårslaget faktiskt. Livet på en pinne  :)

 

Så nu tar jag alla mina funderingar som finns & slänger undan dem & bara kör på ett tag till innan det är dags för nästa beslut! Men det får jag ta då! Jag vet ja pratar i gåtor men det blir så rörigt att skriva ner dem just nu.

 

Benen då, hur kunde jag nästan glömma att skriva om dem?! Kanske för att jag haft en så sjuhelsikes bra sommar träningsmässigt. Man ska alltid påminna sig om hur mycket man springer på jobbet dag ut & dag in plus att det blivit ganska många vändor i spåret. Inte ett enda bakslag, jag är riktigt stolt över mig själv. Att jag lyssnat på min kropp. En klapp på axeln & bara fortsätta i samma tänk. Milen lever jag fortfarande på, en solig vacker måndag tror jag att det va. Jag kommer sitta i vinter & bara njuta av den kvällen. Magiskt är ordet!  Blev även en lång cykeltur med Stina på 3 mil, det går framåt sakta men säkert.

Lite slitna benhinnor är det nu skall jag erkänna, jag använder mina stödstrumpor nu sista veckorna, men det är inte så konstigt med tanke på att det varit intensiva veckor. Nu ska jag vila benen dessa lediga dagar så är de förhoppningsvis pigga & alerta på torsdag igen! :)

 

 

Mitt ledord denna gång får bli: följ hjärtat för det är det jag gör just nu !!

 

massa kärlek

 

Linda