~ L I N D A E M E L I E R O S É N ~

Sommar, sommar & sommar! Som man längtar efter denna årstid varje år. Man tänker att nästa sommar ska jag göra ditt & datt, ska bli bättre på ditt & datt & innan hösten kommer skall jag ha iaf ha gjort ditt & datt. Nu som varje gång står hösten & bankar på dörren, luften är frisk & hög ( & för den som älskar att träna är det den absolut bästa perioden att göra det nu september & oktober innan allt regn & rusk kommer,) & man inser att man vare sig hunnit att ditt & datt!  Jisses tiden bara springer iväg, & det går fortare för varje år inser jag. Skämt och sido så känner jag faktiskt inte riktigt den paniken som jag ovan beskriver, men av någon anledning så tycker jag att sommaren är alldeles för kort. All turism & semesterfirare begränsas såfort, startar i juni & slutar redan i mitten av augusti. Hallå september då som är så vackert, varför vill ingen utnyttja den vackra månaden till att turista i vårt fina avlånga land. Att sitta ihopkrupen under en filt med en kaffekopp & titta ut över vattnet en härlig höstdag/kväll & njuta av  solnedgången är ju minst lika mysigt som att ligga på stranden & lapa sol.- Iaf i mina ögon. Så jag är otroligt tacksam över att ha semester september & oktober likväl som april & maj. Sommaren hinner man ju trots allt endå njuta av kvällstid med sol & kvällsbad för den som känner för det. Aja kanske bara att inse att man har det ganska bra trots allt.

 

Så här är vi nu, 19 augusti, 11 dagar kvar av sommarsäsongen på strutsfarmen. Åh vilken säsong det varit. Kunde knappt drömma om detta när vi la planerna i höstas eftersom förra årets säsong va en riktig pangsäsong. Svårslaget trodde nog många, men det finns alltid ett men, ett litet men som jag älskar att bräcka! ;)" If you can Dream it, you can make it" är mitt ledord, så inga mål är oslagbara det kanske bara tar lite längre tid vissa gånger. Värt att vänta på kan jag tycka. Men nytt rekord igen & jag summerar dessa tre månader med : glädje, svett, smärta, skratt, laganda, fokus! Vilket team jag har omkring mig. Vilka underbara personer som kommer tillbaka år efter år & bara öser. Ni vet vilka ni är & jag blir lika glad varje gång ni säger att ni lär er otroligt mycket av mig, att jag bidrar till ert vuxna liv, att min personlighet är något som ni ser upp till. Sånt får mig att gråta, ja ni vet ju, men ni gör mig så otroligt glad! Jag kämpar varje dag med att få er att trivas, lagandan är absolut den viktigaste pusselbiten i mitt tycke. Man måste vara en lagspelare, att kunna få med varandra på samma tåg, allt annat kan man lära sig under tiden. Men att lyckas hitta er guldkorn som älskar att vara lagspelare & bara ösa, är för mig det absolut bästa resultatet. Då trivs man alla på sin arbetsplats, & det är därför det har gått så himla bra för oss. Alla drar sitt strå till stacken & trivs med det man gör.  När alla kommer till sitt jobb på sina lediga dagar för att man saknar sin " familj" säger ju en del om hur trevligt det är! Därför är det extra jobbigt att säga hejdå nu som vi gjorde förra veckan. Tårar,  tårar & ännu mer tårar. Att säga hejdå är det jobbigaste jag vet.

Jag kan verkligen inte det, jag bara grinar & får panik. Men det bästa är att jag vet att vi ses alla snart igen. Alla bor ju i landet & har sina rötter i Dalarna så ett besök emellan åt blir det garanterat. Fina underbara vänner !!

 

Så i mitten av september tänkte jag checka ut för lite välbehövlig semester. Är faktiskt ganska trött, har ändå haft mer ledigt än någon annan sommarsäsong tidigare. Men nya rekord innebär hårdare slit, vore kanske konstigt om man fortfarande kände sig fräsh. Då hade jag nog fått skämmas! :)

Kommer ta mitt pick & pack & lämna Dalarna & tuffa hemåt igen några veckor.  Småland är så efterlängtat & få kramas med mitt lilla hjärta som väntar där hemma på mig. Älskade Mizzan som tyvärr inte kunde hänga med mamma & pappa upp hit nu senast i början av augusti.

Har ju som tidigare nämnt fantastiska underbara fina päron som åker land & rike runt till mig. Har alltid gjort & kommer alltid göra. Jag är er evigt tacksam. Allt från träningar från barnsben till stöttning i livet. Ni finns alltid där för mig <3

 

Bortskämd har jag också blivit senaste månaderna. Bror va upp & hälsade på några dagar i juli när han ändå simmade Vansbro simmet. Underbara lillebror. Inte nog med det va  min fantastiska guldvän Jessica & hennes underbara sambo Alexander  upp med barnen bus & hälsade på i början av aug. :) Tänk att ni åker 60 mil för att få träffa mig, jag tycker det är galet. Men ni svarar alltid så klokt- du hade gjort detsamma & det vet jag med mig att jag hade gjort. Men jag är så otroligt glad att ni finns & att vi alltid har haft den vänskapen & kommer alltid ha den, att man bara finns där för varandra no matter what. Trevligt va det verkligen, men tiden hade gärna fått stå still några dagar till! ;) Snart kommer jag hem & tänker besöka er i ert nya hus mer än en gång kan jag lova. jag kommer följa ert nya projekt med spänning.! :)

Fick även ett glatt samtal från min andra bästis Anna igår. - Tänk vad mycket vi har diskuterat med åren, allt från matteproblem till killar & nu jobb & livet. :) haha jisses vilka tider vännen !

 

Två lediga dagar väntar, ska försöka njuta av dem till max. Långfrukost med min bästa vän Jessica står på schemat imon bitti. Att sitta & äta långfrukost med en kaffe & prata massa skit är svårslaget faktiskt. Livet på en pinne  :)

 

Så nu tar jag alla mina funderingar som finns & slänger undan dem & bara kör på ett tag till innan det är dags för nästa beslut! Men det får jag ta då! Jag vet ja pratar i gåtor men det blir så rörigt att skriva ner dem just nu.

 

Benen då, hur kunde jag nästan glömma att skriva om dem?! Kanske för att jag haft en så sjuhelsikes bra sommar träningsmässigt. Man ska alltid påminna sig om hur mycket man springer på jobbet dag ut & dag in plus att det blivit ganska många vändor i spåret. Inte ett enda bakslag, jag är riktigt stolt över mig själv. Att jag lyssnat på min kropp. En klapp på axeln & bara fortsätta i samma tänk. Milen lever jag fortfarande på, en solig vacker måndag tror jag att det va. Jag kommer sitta i vinter & bara njuta av den kvällen. Magiskt är ordet!  Blev även en lång cykeltur med Stina på 3 mil, det går framåt sakta men säkert.

Lite slitna benhinnor är det nu skall jag erkänna, jag använder mina stödstrumpor nu sista veckorna, men det är inte så konstigt med tanke på att det varit intensiva veckor. Nu ska jag vila benen dessa lediga dagar så är de förhoppningsvis pigga & alerta på torsdag igen! :)

 

 

Mitt ledord denna gång får bli: följ hjärtat för det är det jag gör just nu !!

 

massa kärlek

 

Linda