I will miss you all!
Imon är det dagen d, då jag ska bege mig norrut igen.
Usch samma känsla varje gång jag ska åka. Panik, tårar, ångest....
Jag är verkligen så sämst på det här med att säga hejdå, det går inte att stålsätta sig.
Men jag är så oerhört tacksam för mina 4 veckor här hemma med familj & vänner. Jag har kommit ner i varv igen, har vilat ut, ägnat tid åt träningen & hunnit fundera en del & tagit några beslut. Så på så sätt känns det bra.
Klart jag saknar Dalarna, Borlänge, mina dalmasar & dalkullor där uppe, ni är fantastiska. Jag ser fram emot nya utmaningar nu i höst & vinter. Men just nu är det lite kämpigt att heta Linda.
Citatet" Love makes a house a home" stämmer så himla bra. Rent teoretiskt så skulle ju inte Småland längre vara mitt hem eftersom jag inte bott där på över sju år, men tack vare er ALLA som förgyller mina dagar här nere med omtanke & tid så känner jag mig lika hemma här som förr i tiden. Allt från när man är i byn eller i spåret eller ja var som helst så hälsar alla på varandra. Det är så himla mysigt & gör så himla mycket. Man är liksom inte bortglömd bara några år äldre ;)
Nu ska jag krypa upp i soffan med min familj & ägna de sista timmarna tillsammans innan det är dags för avfärd imon bitti.
Så återigen TUSEN TACK ni alla fina människor som jag har omkring mig, jag är så himla tacksam, ni är guld värda! <3
Massa kärlek från en ledsen men lycklig Linda.
Kommentarer
Trackback
