~ L I N D A E M E L I E R O S É N ~

Runt 16 kom min barndomsvän Jenny & hälsade på över en fika. Så himla kul att vi återupptagit kontakten igen. Vi delar så många minnen sen barnsben, vi satt & skrattade i flera timmar om allt vi hittade på som små. Vi kollade i fotoalbum & småfnissade åt våra frisyrer & kläder ;) . Jisses, vi fick verkligen vara barn när vi va små. Vi var ute jämt, byggde kojor, gungade, vi hittade jämt på saker ute. Inte som dagens barn tyvärr som tvingas bli vuxna långt innan de ska behöva. Sorgligt nog gled vi ifrån varandra under tonårsperioden. Men så himla kul att nu kunna umgås & prata igen efter så många år.

 

Imorgon är jag storasystern som skall bära flyttkartonger,städa & fejja. Lillebror flyttar nämligen från sin lägenhet till sin nybyggda. Så kommande dagar "jobbar" jag som LindasflyttstädAB ;) Skämt och sido, men det är kul att äntligen kunna hjälpa till. Jag som alltid är så långt ifrån när mina nära & kära väl behöver lite hjälp.

 

Lördagen hos mina bästa vänner va kalas trevlig som alltid. :) Så himla roligt att träffa er igen, få krama om er & höra om hur ert liv rullar på med utmaningar & vardag. Nu bla om era kommande hem & era framtida planer med renovering & projekt. Det gör mig alltid så glad för då kan jag se det framför mig ni berättar i telefon hur ni gjort si & så. Är så himla glad för er bådas lycka <3

Att kunna sitta där med er & känna som om det var igår, är magiskt. Vi börjar alltid prata där vi slutade sist.

Jag är otroligt lyckligt lottad över att ha er i mitt liv. Jag vet att jag alltid kan ta upp luren & ringa upp er & prata om allt. Vänskapföralltid. <3

 

Söndagen va dessvärre ingen rolig dag. Vaknade upp på helt fel sida. Det är inte många dagar på året som jag är på dåligt humör. De är lätträknade om man säger så. Men i söndags, ja då va allt fel, käpprätt åt helvetes fel. Jag kan inte sätta fingret på det, men det lixom blev bara fel vad jag än gjorde. Blev ledsen på mig själv för jag sa saker & ting spydigt. Fräste som en kobra & bara va allmänt nere. Jag blev så frustrerad på mig själv för detta är inte alls mitt rätta jag. Tog på mig träningskläderna för ett monsterpass. Behövde rensa huvudet, & ta ut energi. Men jag blev inget gladare. Jag va verkligen nere på botten. När jag vaknade morgonen efter var jag som tur var mitt rätta jag igen. Fy för sådana dagar, när man inte vet varför man är nere. Tur de är få av dem.

 

Måndag & tisdag var riktigt slappa dagar.  Va in en sväng på farmor & farfars grav. Farmor som skulle fyllt 84 år idag. sen blev det lite bakning & träning. Men det är så skönt att bara vara.

Kom & tänka på att det redan har gått 2 veckor. På ett sätt känns det som en evighet sen jag lämnade Dalarna, vilket är bra för då har jag verkligen tagit det lugnt & kommit ner i varv. Hämtar mer & mer energi nu för varje dag & jag gissar på att tiden nu kommer gå fortare ju mer energi man får, för då har man ju ork att hitta på saker & träffa sina vänner.